Tror du att det blir sämre?

Frukost. Sture pratar om redovisningen till överförmyndarnämnden igen. Det är godemansuppdraget som ska avslutas och en sluträkning ska lämnas in. Vickan har varit här och hjälpt mej få ihop siffrorna och nu ska jag bara skriva det snyggt och prydligt och så göra färdigt det andra formuläret. Ingen stor uppgift, men jag gruvar mej lite ändå. Allt, precis allt, känns nästan oöverstigligt besvärligt nuförtiden. Men jag lugnar honom med att det är nästan klart, att jag ska göra färdigt idag och sen ska vi lämna in. Men måste inte Vickan komma? tycker han. Nej, hon har ju redan varit här och hjälpt mej med det hon kan, siffertrixet. Jaha.
- Jag är ju helt över nuförtiden, slut som människa. Nåt åt det hållet sa Sture.
- Nej då, sa jag. Än så länge går det ju bra, ingen fara.
- Tror du att det blir sämre?? undrar Sture.

Han har ingen insikt om hur demens funkar, tror jag. Att huvudet slutar funka, att kroppen lägger av. Att man dör. Att man faktiskt dör. Får man demens vid 65 års ålder minskar den återstående förväntade livstiden till 7 istället för 22 år... man får veta väldigt mycket om man googlar. Och just det där hade jag väl gärna inte vetat alls. Tror jag. Eller så är det bra att ändå veta hur det ligger till. Jag vet inte.

Jag svarade bara ja. Jag vet inte om, hur eller vem som ska upplysa honom om hur demens funkar? Är det bättre att bara vara i nuet, bli sämre men kanske inte märka av det så mycket själv? Eller ska man vara förberedd? Rädd skulle iallafall jag bli isåfall. Eller ska man ha sjukdomsinsikt? är det bättre på nåt vis?

Jag har ingen aning om någonting och känner mej så vilsen. Och rädd. Och ledsen.

Har bokat ett samtal till (har varit där en gång förut) på Anhörigcentrum. Det blir på onsdag kl 10. Jag orkade inte ringa, jag bara gråter då, så jag bokade via mail. Har också anmält mej till en anhöriggrupp som börjar den 7 mars. Kan ju gå dit och kolla, åtminstone. Känns det inte bra behöver jag inte fortsätta.

Har sjukskrivit mej i helgen. Skulle jobbat tre dygn, men jag orkar inte helt enkelt. Det går inte. Jobbet är inte jobbigt, men jag är slut.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Allt är så svårt

3 juni hade jag en tid hos kuratorn. Det var en sån dag när jag inte orkade kliva ur sängen annat än för att rasta Tosca och laga mat åt Sture. Själv kan jag sällan äta varm mat såna dagar, då jag bara blir illamående och inte får ner en bit. Mackor och annat kallt brukar funka bättre. Nåväl. 3 juni var en sån dag som jag inte klarade av något alls på. Så jag tog mej upp och skrev ett kort mail till kuratorn, avbokade tiden. Fick svar att ungefär "oj, vad jobbigt du har det, tråkigt". Det var iallafall så det kändes. Exakt vad hon skrev minns jag inte. På eftermiddagen kom Håkan och AnnChristine och det var precis vad jag INTE hade nån energi till. Jag tog mej ur sängen, bryggde kaffe och satt med vid bordet. Men det var med min allra yttersta kraft och en ofattbar viljeansträngning. Att det kan kosta på så enormt mycket att bara sitta upp och låtsas som om saker och ting är okej???! Sen tog det mej två veckor att orka samla så mycket kraft att jag kunde boka en ny tid ...
Läs mer

Kuratorn igen

Ny tid hos kuratorn idag. Jag grät inte hela tiden, men samtalet hamnade mer på Sture och hans behov, det som hänt kring honom den här veckan som gått. Arbetsterapeut, läkarbesök osv. Men det är ju jag själv som behöver hjälpen. Det är jag som mår dåligt i detta. Sture säger själv att han mår bra och att han är nöjd med hur han har det. Han behöver varken hemtjänst eller nåt annat. Han har ju mej. Jag kommer att ta slut och det är det jag borde fokusera på när jag har möjligheten att prata i enrum med en kurator. Jag bör tänka mej för lite nästa gång, som blir om fjorton dagar.
Läs mer

Lönesamtal?

- Skulle du på lönesamtal idag? - Nej, det är imorgon. En halvtimme senare. - När var det du skulle på lönesamtalet idag? - Det är inte idag, det är imorgon. Idag är det torsdag, samtalet är på fredag. - Jaha. En bagatell. Men när nästan alla våra "samtal" har inslag av den här typen så känns det så ledsamt och sorgligt. Vi pratar inte mycket med varandra just nu. Jag har ingen ork, jag orkar knappt vara trevlig så jag är ungefär inget alls, varken trevlig eller nåt annat. Gör sånt som måste göras. Städar, tvättar, lagar mat. Idag rakade jag Sture också, det blir inte bra alls när han försöker själv. Men det är inget nytt, han har inte varit bra på att raka sej någonsin. Inatt har jag sovit så otroligt dåligt igen. Lade mej kl 01 och somnade skapligt fort, men sov inte mer än ett par timmar och sen låg jag på "halvslummer". Är så trött, så trött. När jag var ute med Tosca på eftermiddagen, hade varit på Klampen och var på väg hem, ringde en annan arbets...
Läs mer