Lönesamtal?
- Skulle du på lönesamtal idag?
- Nej, det är imorgon.
En halvtimme senare.
- När var det du skulle på lönesamtalet idag?
- Det är inte idag, det är imorgon. Idag är det torsdag, samtalet är på fredag.
- Jaha.
En bagatell. Men när nästan alla våra "samtal" har inslag av den här typen så känns det så ledsamt och sorgligt. Vi pratar inte mycket med varandra just nu. Jag har ingen ork, jag orkar knappt vara trevlig så jag är ungefär inget alls, varken trevlig eller nåt annat. Gör sånt som måste göras. Städar, tvättar, lagar mat. Idag rakade jag Sture också, det blir inte bra alls när han försöker själv. Men det är inget nytt, han har inte varit bra på att raka sej någonsin.
Inatt har jag sovit så otroligt dåligt igen. Lade mej kl 01 och somnade skapligt fort, men sov inte mer än ett par timmar och sen låg jag på "halvslummer". Är så trött, så trött.
När jag var ute med Tosca på eftermiddagen, hade varit på Klampen och var på väg hem, ringde en annan arbetsterapeut. Hon var istället för den Angelica som var här och tittade förra veckan. Undrade om hon kunde komma förbi med lite grejor? Fast klockan var närmare 17, så ja.. okej.
Hon hade med sej toaförhöjningen, stödet att ta sej upp ur sängen med och så "klockan/almanackan" som visade sej vara enbart en almanacka. Den har bara digital text, visar dag o datum samt om det är morgon, dag, kväll eller natt. INTE en sån som jag ville att Sture skulle ha. Jag ville ha en som även talar om hur mycket klockan är och som TALAR om det när man trycker på en knapp. Han förstår ju inte en analog klocka längre och jag vet egentligen inte hur det är med digital variant heller, för han frågar femtielva gånger om dagen hur mycket klockan är. Ofta gissar han lite också "Klockan är väl ungefär... xx nu?" Och det kan vara ungefär rätt men det kan också fela på flera, flera timmar. Tidsuppfattningen är sisådär. Och för att jag kanske skulle kunna slippa vara Fröken Ur flera gånger i timmen kunde han ha en sån för att kunna ta reda på det själv. OCH för att han ska kunna kolla vad klockan är när jag inte är hemma. Jag tänker att det kan vara mycket värt!!
Men den här arbetsterapeuten hade noll koll på den typen av klocka. Och menade dessutom att talande klockor mest var för folk med synsvårigheter. Men hallååååå där!!! En person med kognitiv svikt behöver väl precis lika mycket hjälp som en med fysiska problem, som synfel eller liknande. Jag blev väldigt besviken, faktiskt.
Sture var inte alls sugen på stödet till sängen, men vi satte dit det ändå "på prov". Kanske kan vi rädda sovrumsdörren på så vis, för det är den han drar sej upp med hjälp av när han ska ur sängen. Inte så himla lyckat, tycker jag. Själv anser han inte att han behöver något stöd alls. Toaförhöjningen med handtag var han däremot nöjd med. Den är ok, tydligen. Bra.
Sen hade hon inte med sej nån tv-dosa och inte heller nån sittdyna till stolen, så jag får ringa imorgon och kolla om den blivit bortglömd eller om den också är restnoterad, för det var tydligen tv-dosan.
- Nej, det är imorgon.
En halvtimme senare.
- När var det du skulle på lönesamtalet idag?
- Det är inte idag, det är imorgon. Idag är det torsdag, samtalet är på fredag.
- Jaha.
En bagatell. Men när nästan alla våra "samtal" har inslag av den här typen så känns det så ledsamt och sorgligt. Vi pratar inte mycket med varandra just nu. Jag har ingen ork, jag orkar knappt vara trevlig så jag är ungefär inget alls, varken trevlig eller nåt annat. Gör sånt som måste göras. Städar, tvättar, lagar mat. Idag rakade jag Sture också, det blir inte bra alls när han försöker själv. Men det är inget nytt, han har inte varit bra på att raka sej någonsin.
Inatt har jag sovit så otroligt dåligt igen. Lade mej kl 01 och somnade skapligt fort, men sov inte mer än ett par timmar och sen låg jag på "halvslummer". Är så trött, så trött.
När jag var ute med Tosca på eftermiddagen, hade varit på Klampen och var på väg hem, ringde en annan arbetsterapeut. Hon var istället för den Angelica som var här och tittade förra veckan. Undrade om hon kunde komma förbi med lite grejor? Fast klockan var närmare 17, så ja.. okej.
Hon hade med sej toaförhöjningen, stödet att ta sej upp ur sängen med och så "klockan/almanackan" som visade sej vara enbart en almanacka. Den har bara digital text, visar dag o datum samt om det är morgon, dag, kväll eller natt. INTE en sån som jag ville att Sture skulle ha. Jag ville ha en som även talar om hur mycket klockan är och som TALAR om det när man trycker på en knapp. Han förstår ju inte en analog klocka längre och jag vet egentligen inte hur det är med digital variant heller, för han frågar femtielva gånger om dagen hur mycket klockan är. Ofta gissar han lite också "Klockan är väl ungefär... xx nu?" Och det kan vara ungefär rätt men det kan också fela på flera, flera timmar. Tidsuppfattningen är sisådär. Och för att jag kanske skulle kunna slippa vara Fröken Ur flera gånger i timmen kunde han ha en sån för att kunna ta reda på det själv. OCH för att han ska kunna kolla vad klockan är när jag inte är hemma. Jag tänker att det kan vara mycket värt!!
Men den här arbetsterapeuten hade noll koll på den typen av klocka. Och menade dessutom att talande klockor mest var för folk med synsvårigheter. Men hallååååå där!!! En person med kognitiv svikt behöver väl precis lika mycket hjälp som en med fysiska problem, som synfel eller liknande. Jag blev väldigt besviken, faktiskt.
Sture var inte alls sugen på stödet till sängen, men vi satte dit det ändå "på prov". Kanske kan vi rädda sovrumsdörren på så vis, för det är den han drar sej upp med hjälp av när han ska ur sängen. Inte så himla lyckat, tycker jag. Själv anser han inte att han behöver något stöd alls. Toaförhöjningen med handtag var han däremot nöjd med. Den är ok, tydligen. Bra.
Sen hade hon inte med sej nån tv-dosa och inte heller nån sittdyna till stolen, så jag får ringa imorgon och kolla om den blivit bortglömd eller om den också är restnoterad, för det var tydligen tv-dosan.
Kommentarer
Skicka en kommentar