Diagnos

På eftermiddagen var jag ute med Tosca i Bergaskogen. Telefonen ringde. Hemligt nummer. Jag svarade. Läkaren från VC. Han hade fått ett meddelande från sköterskan, nåt om att jag inte var så nöjd. Nej, det var jag ju inte. Så jag talade om för honom att jag tyckte det var jättedåligt att inleda ett samtal med "varför är ni här, det vet inte jag". Han slingrade sej lite, men så småningom så blev det ett skapligt bra samtal ändå.

Diagnosen är vaskulär demens. Det finns nu journalfört. Jag tycker att det är bra. Det ger nog en del rättigheter enligt SOL, som man inte har om man saknar diagnos. Jag tror inte att Sture är så glad åt diagnosen. Så länge inget finns skrivet kan man ju låtsas och hoppas på nåt annat ändå. Men nu är det så iallafall.

Han, läkaren, tyckte också att Sture skulle äta lite vätskedrivande i fem dagar för att se om han mår bättre på det. Vätska som samlas i kroppen kan hamna i lungorna (förutom ben o fötter) och ge andfåddhet. Och andfådd är han ju ibland. Jag skulle väga honom nu och om fem dagar, för att se om vätskan kanske kommit ur kroppen och därmed minskat vikten en aning. Okej.
Sture tyckte INTE att det var nån bra idé. Vet inte om han kände sej överkörd på nåt vis. Eller skrämd av diagnosen. Vem skulle inte vara det?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ringer hem från jobbet

Lönesamtal?

Biståndshandläggaren