Så många tårar...
Så många tårar... att det finns så många tårar? Och att jag ska behöva gråta dem? Jag vill inte det. Idag bad Sture mej att komma till honom i vardagsrummet. - Vad vill du ha hjälp med? undrade jag, för jag hörde att det var något. Han gav mej sin telefon och försökte samla ihop ord och förklara vad han ville. "Ladda.. ser att det är för lite... pengar.." - Du menar att du har lite batteri? frågade jag. Men nej, han trodde bergsäkert att han hade för lite pengar i mobilen. Men han har inget kontantkort, som ska laddas. Har aldrig haft det heller, så länge vi har känt varandra. Jag förklarade att han ju betalar för telefonen med räkning från Telia, att den kommer var tredje månad till Öhléns Maskinsopning. Att jag betalar varje månad, på räkning, för att jag är en privatperson. Det tog en stund och sen accepterade han att det nog var som jag sa. Vi kom också fram till att Mildred har ett kontantkort och hon var utan pengar förra helgen och jag laddade det då åt henne...

Kommentarer
Skicka en kommentar