Ingen ork

Jag har ingen ork att skriva.

Idag undrade Sture hur det går till när man betalar med kort? Han hade koll på vilken kod han har (faktiskt!), men hur gör man när man betalar? Lämnar man bara fram kortet eller hur gör man?

Jag förklarade lugnt och pedagogiskt att man sätter in kortet i kortläsaren och sedan slår man sin kod och trycker på grön knapp. Då dras pengarna från kontot, som är kopplat till det kortet.

Och då sa han nåt i stil med "javisstja, det är så det är".

Det är ju ingen fara egentligen, att man inte vet hur det funkar. Och Sture vill ju inte längra handla heller, så han behöver inte kunna. Men nog är det oändligt sorgligt att förstå att min sambo inte längre har ordning på det enklaste. Eller om det kanske inte är det enklaste, så åtminstone sådana saker som han tidigare hanterade helt utan minsta lilla problem. Nu vet han inte hur man gör. Och det gör mej så ledsen.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ringer hem från jobbet

Jobbar för första gången sedan tjänstledigheten, då vi skulle varit i Spanien. Riktigt tufft att bege sej dit och känna att "idag skulle jag varit kompledig och varit på väg hem genom Tyskland". Grät lite längs vägen för att livet inte alls blir vad vi tänkt. Sture sa häromdagen att han aldrig mer kommer att åka utomlands, för att han vill vara i Sverige om han blir sjuk. Ok. Då vet jag det. Och det är väl lika bra, det. Varför ska jag fortsätta baxa omkring honom, som jag gjort de senaste åren, om han inte ens själv vill? Jag har inbillat mej att han ändå tyckt om att vara där, på plats, när vi väl kommit fram. Och kanske har han gjort det. Jag vet inte. Men nu vill han inte mer iallafall. Kanske reser jag ensam nån gång framöver, får se hur min ekonomi kommer att se ut, bara. Han har velat ge mej pengarna för godemanskapet för Mildred. Det är i o för sej egentligen rätt o riktigt, men jag tackade nej. Jag vill inte ha med hans pengar att göra. Jag vill inte få kastat skit p
Läs mer

Lönesamtal?

- Skulle du på lönesamtal idag? - Nej, det är imorgon. En halvtimme senare. - När var det du skulle på lönesamtalet idag? - Det är inte idag, det är imorgon. Idag är det torsdag, samtalet är på fredag. - Jaha. En bagatell. Men när nästan alla våra "samtal" har inslag av den här typen så känns det så ledsamt och sorgligt. Vi pratar inte mycket med varandra just nu. Jag har ingen ork, jag orkar knappt vara trevlig så jag är ungefär inget alls, varken trevlig eller nåt annat. Gör sånt som måste göras. Städar, tvättar, lagar mat. Idag rakade jag Sture också, det blir inte bra alls när han försöker själv. Men det är inget nytt, han har inte varit bra på att raka sej någonsin. Inatt har jag sovit så otroligt dåligt igen. Lade mej kl 01 och somnade skapligt fort, men sov inte mer än ett par timmar och sen låg jag på "halvslummer". Är så trött, så trött. När jag var ute med Tosca på eftermiddagen, hade varit på Klampen och var på väg hem, ringde en annan arbets
Läs mer

Biståndshandläggaren

Idag ringde biståndshandläggaren Anna-Karin och det var ju bra. Hon sa att arbetsterapeuten trodde att jag ville prata med henne. Det ville jag väl i och för sej, men inte kanske när Sture hörde på och han var i sovrummet och jag i köket. Egentligen vet jag inte riktigt vad jag skulle vilja prata om, för vi är inte "där" ännu... "där" att vi önskar hemtjänst, till exempel. Trygghetslarm skulle jag önska att han tog emot, Sture, men han säger bara NEJ, och jag kan inte tjata om det. Tror att det måste få "mogna" in så som rullatorn gjorde efter lång, lång tid. Jag grät, såklart, och vi pratade lite om det. Att jag behöver hjälp o stöd och samtal och jag vet inte allt. Hon tipsade om Demenscentrum (det är lätt att skicka folk dit, tydligen) och jag sa att jag varit där, att jag ska gå deras utbildning i mars. Såklart tyckte hon att det var bra och där får jag också mer info om vilken hjälp jag kan få från kommunen. Det är ju bra, fast jag tycker mest att de
Läs mer